Desinformationens tidevarv

 Imorgon kväll kommer Kalla Faktas andra avsnitt om Sverigedemokraternas trollfabrik. Eller "Sverigemoderaterna" som jag hörde en ung tonårstjej, till synes med en freudian slip, kalla SD och M när hon fick syn på dem på en marknad i helgen. SD driver på desinformationen och M tackar för kaffet, så länge Ulf får vara statsminister.

Snart är det val till EU-parlamentet. Det pågår gigantiska påverkanskampanjer runt om i Europa och på nätet för att få medborgarna att rösta på högerextrema rörelser som vill splittring. Ett enat EU är inte direkt Xis eller Putins önskedröm. Peter Wolodarski skriver om detta i DN (söndag), om hur diktatorer förenar sig i drömmen om ett splittrat Europa. 

Är det Ungerns, Tysklands eller Sveriges medborgare som vinner på splittring, på ökat avstånd från varandra, på extremism? Eller är det Kina och Ryssland som ser framför sig hur de ska dela på världsherraväldet?

Man kan undra när forskare och högt uppsatta svenskar sitter och sprider sådana här konspirationsteorier i sociala medier. 

DS som startar här är tydligen statsvetare men verkar, ironiskt nog i sammanhanget, ha någon slags politisk agenda där alla som inte röstade på Israel i lördags ska misstänkliggöras. Det ÄR klantigt av SVT att ha en jurymedlem som skrivit på ett upprop för att stoppa Israels deltagande men detta misstänkliggöra inte resten av juryn. Så därför måste man slå till med, efter extensiv googling kan tänkas, att en annan jurymedlem en gång skänkt pengar till en Amnestyinslamling för Palestina/Israel. D v s någon som tycker att rättsstaten ska stärkas i dessa länder. Vafalls?

Sen hoppar terroforskaren på. Djupt olämpligt med sådant, tycker han. Terrorforskaren som regeringen satt in i SIDA:s styrelse, kanske för att hindra bistånd till demokratiutveckling då kan man tänka?

Här har vi alltså en forskare och en styrelsemedlem i ett statligt verk som sprider att den svenska ESC-juryn skulle ha gett Israel noll poäng pga politiska skäl. När det kanske helt enkelt handlar om att svenska schlagermänniskor inte gillar den form av gammaldags schlager som Israel bjöd på. Själv tyckte jag Israel var bäst men avstod från att rösta då jag inte röstat i ESC sen typ 1990-talet. (Vi brukar titta på snabbgenomgången och omröstningen, om vi inte har något annat för oss. Svenska Mello dissar vi helt. Hade jag tänkt rösta hade nog rösten gått till Frankrike, av politiska skäl visavi Israel (som jag hade gjort med t ex Ryssland) OCH musikaliska för att Frankrike också var bra.)

Upprördheten bland herrarna beror på att det dom kallar "svenska folket" röstat fram Israel som etta. Vilket två forskare ganska snabbt borde se igenom. Vilket man får förmoda att dom gjort om dom inte varit så politiskt besjälade av att försvara just Israel. 

Hade det t ex rört sig om att "folket" röstat fram Palestina (om dessa nu fått vara med) är jag ganska säker på att båda forskarna ovan kommit med invändningar som:

- Att många Israelvänner bojkottat festivalen för att Palestina fått vara med. D v s att själva röstarbasen är snedvriden för att en stor del inte röstar.

- Att palestinagrupper kampanjat och lagt upp tips i olika grupper om hur man kan maximera sitt röstantal och påverka systemet så att ens favorit får fler röster. T ex att man tydligen, med viss planering, kan rösta i både Sverige och Danmark.

Men nu hörs så klart inga sådana invändningar. Som att bojkotten av ESC påverkat eller att det faktiskt går att driva upp siffrorna om man, tvärtemot medeltittare, skickar in 20 röster var. 

Istället gör man sig till bärare av ett budskap där man sprider konspirationsteorier som leder till ännu större splittring inför kommande val. Med tanke på herrarnas akademiska bakgrund är det extra anmärkningsvärt, det måste ju ändå ske fullt medvetet.

Vem styr regeringen?

Vem är det som styr vår regering? 

Igår kväll var stastministern på besök i Skärholmen med sin bekymrade janushalva och sitt sedvanliga lingo om att mordet på 39-åringen där är "förfärligt", "ohyggligt", "fasansfullt" och "bottenlöst". (Länk till statsministerns censurerade facebooksida. Som ni säkert ser är antalet kommentarer mycket högre än de hyllningar ni kan se, se tidigare inlägg här på bloggen.)

Cynikern kan ju konstatera att det måste varit ett om inte välkommet så åtminstone ett avbrott från Moderaternas inre stridigheter. 

De senaste veckorna har frågan om ändrad juridisk könstillhörighet seglat upp som ett orosmoln över statsministern och Moderatledaren. Han har personligen drivit på en förändring av lagen. Sverige är verkligen inte först på bollen här utan våra grannländer och många andra europeiska länder har redan genomfört en lagändring där personer från 16-årsålder ska få byta juridiskt kön, d v s ändra den näst sista siffran i sitt personnummer. Absolut ingenting av det som svenska och brittiska s k feminister (d v s de som anser att bara de som fötts med en snippa kan vara en kvinna) hotar med har hänt i de länder som redan genomfört denna förändring.

Men Moderaternas riksdagsgrupp består ju till mycket stor del av högljudda, stockkonservativa män(niskor) som inte klarar av att andra ska få bestämma helt själva (eller med målsmans tillstånd) över sina personnummer. Så är det så klart även i SD och KD, det är ju lite mer av hävd. Moderaterna föreföll ju vara lite mer liberala ett tag, men det berodde högst troligen mer på Fredrik Reinfeldt som ledare än på någon slags liberal ryggrad hos moderater i riksdagen. 

Men med Ulf Kristersson är det, som Thomas Ramberg skriver i DN idag, annorlunda. Det är inte han som styr moderaterna utan partiet (och samarbetspartiet) som styr honom. (De enda som inte styr Kristersson är väl Liberalpartisterna.)

För om man har svårt att styra sitt parti hur blir det då att styra över en regering och SD. 

Då blir det kanske så här:

Föreställ er en arbetsplats, lite vilken som helst förutom Rosenbad. Det kan vara ett privat företag, ett statligt verk, en kommun, en ideell förening. 

Ni förhandlar om ett avtal med någon annan, kompromissar, skruvar och kommer till slut fram till ett förslag. Detta sker hela tiden på uppdrag av styrelserna i de olika organisationerna. Förslaget accepteras av alla ansvariga chefer hos de organisationer som deltar och slutligen går det genom en process där det även accepteras av samtliga inblandade styrelser.

En vecka före beslut ska fattas av de olika organisationerna så börjar en annan hög chef på din arbetsplats, med en annan portfölj, att intrigera. Han ringer till cheferna i de andra organisationerna och övertalar dem att rösta emot det förslag som hans egen organisation arbetat fram gemensamt med övriga inblandade.  

Så när det väl genomarbetade, brett accepterade förslaget ska röstas igenom förklarar sig din egen organisation emot ert eget förslag. Helt i strid med den demokratiska processen inom det gemensamma samarbetet.

Det är precis vad Sverige och landsbygdsministern, Peter Kullgren (KD) gjort.

Detta är ju själva sinnebilden av illjoalt beteende och skulle högst troligen innebära ett snabbt utköp bestående av arbetsfri uppsägningstid. Om arbetsgivaren var bussig. Annars ett avsked rakt av och så var det klart med det. 

Förutsatt att det inte var förankrat hos högste chefen. Här måste vi ju ändå anta att det är regeringschefen, Ulf Kristersson (M) som gett order om att kasta sin ansvariga chef (Romina Pourmokhtari (L)) under bussen. För inte agerar väl ministrarna i Kristerssons regering helt på egen hand? 

Den som kastats under bussen skulle väl i alla andra fall säga upp sig och söka sig till en arbetsgivare där högsta ledningen var lika lojalt tillbaka som hen varit mot dem. 

Men i Sveriges regering händer ingenting. Där blir det lite som det blir. För där finns helt uppenbarligen ingen ledare.

Nån annan

Dagens DN ger ett lysande exempel på när "nån annan" förväntas leverera efter ens egna val.

Var tredje person som mönstrar sållas bort för att hen uppger att hen har någon sjukdom eller skada som gör att hen inte kan genomföra värnplikt. 

Gruppen unga mellan 18-21 röstade i valet 2022 i stor utsträckning (typ 60%) på nationalkonservativa partier (eller de som är det just nu för att de anser det krävas av dem) som rustar upp och gör allt för att få med oss i NATO. Vars politiska beslut lär kräva fler unga militärutbildade som kan tjänstgöra i Kristinehamn eller vid Röda Havet.

 
Sen uppger alltså 64% av dessa "skador och sjukdomar" när mönstringsblanketten kommer?

Vi får väl konstatera att det är nån annan som ska ligga ute i busken med lårskav och dålig uppkoppling. Att riskera bli skickad till Röda Havet verkar inte locka lika mycket när det är en själv som ska dit och strida som när det var dom andra. 

 
Nu hotar dock partierna man röstat på att dra åt tumskruvarna med läkarintyg för att man ska få slippa. Så nedrigt.

 
Samtidigt ökar engagemanget för hemvärn och lottakår enormt (med 150%) i väljargrupper som inte alls i samma utsträckning röstarde nationalistiskt. Det är kanske mamma som är "nån annan".

Regeringen och yttrandefriheten

Med Ulf Kristersson har vi fått en ny slags statsminister. Aldrig tidigare i modern tid har vi haft en så brett leende och energisk regeringschef. Turbo från Vingåker, överallt detta flin. Ulf älskar att vara Moderatledare på statsministerposten.

Men ska han inte få vara glad, yvas över sin position, applåder i amerikanska kongressen, sina vader, sin prästvigda fru? Jo'rå. Men kanske inte så att det överskuggar vad han de facto gör som statsminister eller att han är representant för ett land.

Låt mig dock här ta upp Ulf Kristerssons hantering av yttrandefriheten. Före valet var den jätteviktig, man måste kunna säga vad man tycker är problematiskt, samtala tillsammans och umgås som folk även om man inte delar alla åsikter. Vara den vuxne i rummet även om man är en spelevink.

Så hur ser det då ut när statsministern, och den regering han är chef över, praktiserar denna sin vandel gentemot folket?

Sedan åtminstone tre statsministrar har dessa personliga konton på Facebook. Stefan Löfven, Magdalena Andersson och nu Ulf Kristersson har konton där dom delar väl utvalda bilder från jobb och vardag för att visa upp sig som rekorderliga människor som gör bra saker. (Ja, det har övriga partiledare också men med färre bilder i rikets tjänst.)

Ulf Kristersson om sig själv på Facebook

Alla tre har kommentarsmöjligheter i dessa forum. Jag har följt dem alla och kan konstatera att det finns en viktig skillnad mellan de två förra och den nuvarande statsministern. Medan Löfven och Andersson ofta fick/får ganska kritiska kommanterer bland kommanterarer från uppskattande väljare så togs dessa inte bort annat än om dom var alltför grova. 

Men Kristersson har hittat en ny metod. Illustrerad här i ett inlägg där han visar upp sig som sprintern som hinner ut och springa i Washington DC innan han står och hyllar ena presidentkandidaten i kongressen. 

Av dessa 398 kommentarerna ser jag 100 med "visa alla" påslaget. Av dessa är två negativa. Övriga är hyllningar från fans. Åtminstone hoppas man att de som skriver hyllningar är vanliga moderatväljare och inte betalda med skattemedel för att göra det.

Låter jag konspiratorisk? Det finns anledning till detta. Skulle jag skriva en kommentar i stil med "det är ju kul att du var glad där i Washington DC, för många av oss är det här är en sorgens dag för oss då vi tror på alliansfriheten, som tjänat oss väl i två hundra år" så skulle bara mina vänner se min kommentarer. Sveriges statsminister har nämligen valt att låta sina medarbetare använda sig av s k "mjuka blockeringar" av medborgare som inte håller med honom, bland annat undertecknad. Detta innebär att endast den som du är vän med på Facebook kan läsa dina inlägg. 

Yttrandefrihet brukar ibland misstas för rätten att säga vad man vill utan att bli emotsagd eller ifrågasatt av andra. Den yttrandefrihet som skyddas av grundlagen i Sverige (sen 1600-talet) handlar dock om att man ska kunna säga vad man vill och tycka vad man vill utan att statsmakterna försöker tysta en, med censur eller våld. 

När vi nu har en statsminister som aktivt väljer att sätta munkavle på meningsmotståndare i ett öppet forum som Facebook, då börjar faktiskt regeringen vara ute och tassa i censurens tassemarker.

Men det gör väl inte så mycket, dom städar säkert bara undan folk som påminner statsministern om vad han sa till Hédi Fried innan han började samarbeta med SD för att få regeringsmakten. Det blir så tjatigt då Fried ju själv, som tydligen var Moderat, tillstått att Kristersson sagt att det var som företrädare för Alliansen aldrig skulle samarbeta med nyssnazisterna. (D v s samarbetet var inte fel i sig.) Släpp det där nu! Det var dessutom Centerns fel, hade dom bara kunnat tänka sig att regera med stöd av SD så hade dom ju varit... Ja, typ Alliansen som tog stöd av SD.

Nå, om det nu bara är så att man vill stänga flödet av kritik mot att ta en förintelseöverlevare i hand och lova att nästan aldrig samarbeta med SD så är ju även detta allvarligt; kritikerna tog dock upp väldigt stor plats i hans kommentarsfält. 

Men, han blockar ju även alla andra som har synpunkter som inte går ut på hyllande av Ulf Kristersson. Det syns öht inte ens några längre inlägg från moderata väljare i hans trådar. (Om detta beror på att moderatväljare har mindre att säga vet jag inte, men konstigt är det. Hos t ex Lövfen och Andersson ser man inte sällan socialdemokratiska väljare som lägger ut texten kring något som de bryr sig om. Blandat med oneliners med röda rosor.)

Tyvärr räcker det ju inte med Facebook utan statsministern har ju även problem med att folk höjer sina röster i protest i live-forum. Som när ett gäng Rebellmammor i Malmö började sjunga sånger för att sätta fokus på klimatkrisen. När Kristersson bara ville mingla lite på ett AW och ha trevligt. Då var dessa kvinnor ett hot mot demokratin, enligt landets statsminister. 

Be om audiens. Säg inte emot. Har du en avvikande åsikt så håll käften. 

Det går faktiskt inte att tolka det på annat sätt. 

Och då har vi inte ens rört vid utrikeministern Tobias Billströms hantering av X. Där han sedan länge blockat alla som säger emot honom. Senast man såg honom debattera mer öppet var väl när han hängde på HBTQ-forumet Qruiser i början av 00-talet. Då när han var aktiv inom rörelsen, innan han stadgade sig som heterofamiljefar. 

Billström går till och med så långt i sitt blockande att han blockerat en ledarskibent på Helsingborgs Dagblad (borgerlig), tillika före detta anställd i Fredrik Reinfeldts regering där även Billström ingick, från att läsa utrikesministerns inlägg på X. Han förvägrar alltså misshagliga journalister vid etablerade borgerliga ledarsidor att kunna se hans information på denna plattform. Det är ju inte längre ett konto för en engagerad HBTQ-aktivist utan utrikesministerns konto på X där han delar inlägg om regeringens utrikespolitik. 

Så här presenterar han sig själv.

Men så ser det förvisso ut för mig, här är jag ännu inte blockad. Så här ser det dock ut för två blockade utrikesreportrar, som väl av Billström och regeringen betraktas som vänster och därmed inte värdig att lägga tid på. 

Inte bara är dom blockade förhindrade att kommentera utrikesministerns poster, de kan inte se dem över huvud taget. 

Här ett annat exempel, NATO-kritisk tidskrift får inte heller veta vad utrikesministern tycker eller säger på X.

Där någonstans måste man väl ändå kalla det hela för censur. Av media, dessutom. 

Hur kan detta då ske. Jo, för Regeringskansliet så betraktas helt enkelt Kristerssons och Billströms konton på Facebook och X som deras privata. Det är inte en offentlig regeringskanal när statsministern och utrikesministern hela tiden via sina medieansvariga pumpar ut information om regeringens arbete. Det saknas helt enkelt en kommunikationspolicy för regeringsmedlemmarnas konton på Facebook och X. 

Här undrar man om det är Moderaterna eller alla vi andra som betalar lön för de personer som har som jobb att blocka folk som inte håller med regeringen. Om det är skattebetalarna borde Regeringskansliet snabbt som ögat skaffa sig en dylik policy för hur regeringsmedlemmar agerar i sociala medier.

Det är ju nära på lite som när Fredrick Federlay (då C) hade trampat i klaveret och skyllde på sitt alter ego Ursula. Det är inte utrikesminister Tobias Billström som skriver här utan privatpersonen Tobias Billström som återger vad utrikesminister Tobias Billström gör på jobbet. 

Men är detta värdigt en liberal demokrati?

Eah... Nä!

Jag kommer återkomma till NATO-frågan i bloggen men vill bara invända emot vad jag gissar att högerpressen och Ulf Kristersson tror. 

Det är knappast Ulf Kristersson som får de stående ovantionerna. Utan Sverige. Han hyllas inte för sitt stora statsmannaskap utan det är att Sverige ansökt och efter lååång väntan nu blivit medlemmar i NATO som folk applåderar. Kristersson är som statsminister enbart en representant för sitt land. 

Men kan vi då inte låta honom få tro det, han blir ju så stolt och glad. Nä. Inte på den här bloggen.

PS: Om han nu varit en stor statsman hade han i sitt tacktal nämnt den statsminister som ansökte om NATO-medlemskap och som i rekordfart fick hela sitt tidigare NATO-skeptiska parti att ändra uppfattning. Men nä. Så jobbar inte Ulf Kristersson.

Halsbrytande saltomortaler i politiken

På senare tid, ja alltsedan valet 2022, har jag förundrats och förbluffats över hur totalt människor kan byta ideologi, inställning, ståndpunkter, hållning, politisk åskådning (vilket av detta det nu är som egentligen är grunden.)

Och varför.

Nu är jag ju inte helt obekant med att människor kan säga en sak före ett möte/projekt/val och sedan säga en annan sak efter. Jag har trots allt ett långt arbetsliv inom medlemsstyrda organisationer bakom mig, där man i styrelseform tvingas kompromissa och ibland överge sina darlings, t o m korsa röda linjer. 

Jag har där noterat att vi människor går in i t ex styrelsearbete med olika bevekelsegrunder. Vissa är där för att dom brinner för de frågor föreningen fokuserar på, andra är där för att driva sina egna frågor och ytterligare andra är där för att det passar deras karriärplanering just då. 

Det är ju därför inte ovanligt att styrelsekollegan som inför ett viktigt beslutsmöte varit uttalat emot ett förslag helt vänder när beslut ska fattas enbart för att hen ser att det inte skulle gynna hen själv att visa sig som en principfast och oböjlig person. 

Sen finns de som väljer att kompromissa för att de tror att de ska kunna genomföra något annat, något de sätter högre än det dom kompromissar bort. 

Det är väl i det ljuset vi kan betrakta t ex justiteminister Gunnar Strömmer eller klimatminister Romina Pourmokhtari. 

Den senare som fortfarande säger sig ha samma åsikter som före valet. 

- Göm en flykting! Blir det olagligt, göm två! 

- Vi lovar att fälla regering där SD ingår!

- Det man gör visar vem man är.

- Det finns ingen samsyn att söka med Sverigedemokrater.

Men som ändå sätter sig i en regering som dirigeras av SD. Som inte kommer sätta emot när SD, M och KD vill införa angiverilagar så att man kan tjalla på både flyktingar och dem som gömmer dem. Som går med på att öka utsläppen. 

Och som förklarar detta med att man inte vill att Socialdemokraterna ska sitta i regering och att man vill ha kärnkraft. Utsläppen? De ska minskas om två år, lämpligen när Rominas parti åker ur riksdagen. (Här i Åävla kommer vi fira med champagne, på värsta Sara Skyttedalsmanér, när det sker.)

Och Gunnar Strömmer sen. Mannen som grundade Centrum för rättvisa, organisationen som säger sig sätta den lilla människan i centrum och driver rättsfall där enskilda drabbats av statliga beslut. (Intressant nog gärna sådana som syftar till ökad jämlikhet, som t ex kvotering*.) En liberalt fokuserad organisation som värnar den enskildas rätt gentemot systemet och som enligt egen utsago vilar på en tydlig värdering: respekten för individens fri- och rättigheter som "kärnan i en demokratisk rättsstat och i ett anständigt samhälle".

En man som senare utses till justitieminister i en regering som inte kan ta ett steg utan godkännande från ett samarbetsparti som klimatministern ovan bruakde kalla för "ett parti för rasistiska nötter med nazistiska rötter" innan hon satte sig i samma regering med stöd av nötterna. 

Och som under stor mumlande påbörjar en ren nedmontering av rättsstaten. Vräka anhöriga för att de är just anhöriga till kriminella är helt i sin ordning. Att införa visitationszoner som Centrum för rättvisa menar riskerar leda till ökad risk för diskriminering och stigmatisering vid ingripanden är en utmärkt idé. Angiverlilag ska utredas så att läkare och lärare blir skyldiga att ange sina patienter eller elever enbart för att de vistas utan papper i landet. Fler svenskar i fängelse och fler fängelser är ett mål i sig. 

Det är verkligen halsbrytande saltomortaler dessa två ägnar sig åt.

Men hur kan man bara till synes ändra sin ideologi? Lajvade man bara liberal så länge det passade ens karriärvägar? Eller har man så lätt att bara byta ståndpunkt för att nå regeringsmakten? Eller är det som Expressens Jens Liljestrand skriver, ett sätt att skaffa sig en lobbyistplats i Bryssel eller annorstädes när väljarna förpassat en ur regering och, i Liberalernas fall, ur riksdagen? 

Eller hatar dom sossar så starkt att allt detta är värt att genomföra? 

____________________________

* Kvotering är olagligt i Sverige medan positiv särbehandling är tillåten. Det innebär bl a att man får välja en av två likvärdiga kandidater för att den tillhör ett underrepresenterat kön. Men man får inte välja en sämre kandidat av samma skäl. Eller helt välja bort ett antal personer p g a deras kön. Sådana ärenden har CFR drivit genom åren. Ofta gentemot statliga arbetsgivare eller utbildningsanordnare som missat skillnaden mellan kvotering och positiv särbehandling i sin vilja att uppnå ökad mångfald. 

Ett anstädigt land

Igår i P1 vid 17.10-tiden intervjuades en familj i norra Gaza som nu helt saknar mat. Det är åtta veckor sedan någon matleverans kunnat ta sig fram till norra Gaza.

Familjen hade nu ätit slut på djurens foder. De hade sett vänner mördas av israeliska soldater när dessa varit ute på fält för att plocka växter att äta. Detta i ett land där människor skjuts i ryggen av den israeliska armén när de är på väg hem med en säck mjöl.

Mina tårar rann så jag knappt såg vägen i bilen när pappan berättade hur de räddat en hund som var rädd för Israels bombningar. Den fick bo hos dem. Men efter tre dagar tvingades dom döda hunden för att det var det enda ätbara som fanns att hitta. Den totala desperationen när pappan beskriver hur dom försökt fånga en katt men att de alla är för långsamma av hungern. Katten är fortfarande snabbare.

Familjens åttaåring, Menna, berättade hur hon, ja hela familjen, fick ont i magen av det hårda hundköttet.

 
Under intervjun försökte pappan lugna sin ett och ett halvt år gamle brorsson dom tultade runt, gnyende efter mat.

 
Cut to Johan Forsell i Nockeby, biståndsminister. Som först gav Sida i uppdrag att stoppa, sen utreda biståndet till Gaza. För att när Sida meddelat att det inte gick att finna några kopplingar mellan biståndsmottagande organisationer och Hamas beordra ännu en utredning av om det finns några sådana kopplingar.

Om det inte finns ska Sida tydligen hitta dem ändå, för biståndsministern och hans allierade vill inte ge bistånd till svältande palestinier.

Och varför finns då ingen mat? Det vet och ser vi ju alla just nu, att Israel blockerar mattransporter att komma in i Gaza. Skulle de släppa in någon protesterar israeliska demonstranter mot att de civila palestinierna får ens det lilla.

300 000 människor riskerar enligt FN att dö i norra Gaza för att nödhjäpen inte kommer fram.

 
Detta är så skamligt, så lågt att det är svårt att sätta ord på.

Men det är dags att kalla en spade för spade. Detta är ett organiserat och planerat folkmord. Man svälter ihjäl Gazas befolkning. Dem man inte redan sprängt ihjäl. Att ens förfäder själva utsatts för folkmord eller att medborgare i ens land utsatts för terrorattentat ger inte carte blanche att själva utöva terror eller att försöka döda ett helt folk.

Simple as that.

Och detta betraktar omvärlden med kommentarer som "men Hamas då"  

Det här med proportioner borde vara en självklar princip i länder som vill kalla sig anständiga.

Ett litet bloss av anständighet visade Stortbritannien i samarbete med Jordanien när de i veckan släppte ner nödhjälp från luften. David Cameron visar åtminstone mer anständighet än Tobias Billström och Johan Forsell.